Tragiskt var ordet!

Peppar en Håkansommar lite till. Sitter och lyssnar på livespelningar från 2001. Känner mig som femton igen. Om Håkan är det magiska människan så är jag definitivt den tragiska, särskilt när jag sitter här och nästan gråter för att det är så bra. Jag är helt uppsnärjd i det blå, verkligen. Peppen är där uppe med. Och jag är definitivt femton igen.